söndag 22 augusti 2010

Hur mår vi egentligen?

Hur står det egentligen till med svenska folkets mående och varför har det blivit sämre och sämre?Varifrån kommer all denna ångest och ökning av lyckopiller-användande? Depression beror i en del fall på en kemisk obalans i hjärnan vilket man inte kan påverka uppkomsten av.

Men man måste skilja på depression och depression. Det många människor behöver är inte piller, det är en livscoach/terapeut. Ja, kanske behöver vi alla det egentligen men jag tänker på människor som mår dåligt för att de har svårt att hantera motgångar. Det finns t ex. unga tonårstjejer som försöker ta livet av sig för att killen har lämnat dem. Jag säger försöker för vill man verkligen ta livet av sig så gör man det. Många gånger är det bara ett rop på hjälp men visst är det hemskt ändå? Herregud, om de bara visste hur många gånger jag har blivit dumpad... Klart man blir ledsen och mår dåligt men det är normalt i en sådan situation. Jag har mått riktigt pissdåligt men har aldrig försökt ta livet av mig. Och då har jag ändå en lång historia av depressiva perioder.


Det finns också större motgångar, som att behöva slåss mot försäkringskassan som t ex alltid numera verkar tro att det finns jobb åt alla, oavsett hur sjuk du är så ska du ut på arbetsmarknaden.

Jag tror att det behövs livscoacher. En person som du kan vända dig till vid dalarna i livet och som kan ge dig rätt perspektiv på saker och ting. Någon som hjälper dig på rätt köl igen och som kanske bokar in möten med FK där de hjälper dig att föra din talan. Eller som du kan gå till med dina tonårsproblem. Vid behov skickar de dig vidare till andra instanser, t ex psykologen, ungdomsmottagningen, kronofogden osv, dit de även kan följa med som moraliskt stöd om man nu vill det. Jag hade en vän en gång som hjälpte mig när jag kände att jag fastnat i livet. Inte deprimerad, bara frustrerad över min livssituation. Hon hjälpte mig att skriva ner och rita en "livskarta", en plan för vilka steg jag skulle ta och i vilken ordning. Och se, det löste sig. Tänk om kommunerna kunde utbilda livscoacher och man kunde använda högkostnadsskyddet eller iaf kunna gå dit till ett vettigt pris. Jag tror det finns pengar att tjäna här. Sjukskrivningarna hade minskat, vårdkostnaderna likaså. Säkert en hel massa annat också. Jag tror samhället hade tjänat på det här.

Bilder lånade från http://weheartit.com/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar