fredag 27 augusti 2010

Singellivet

Det finns två sorters singelmänniskor. Den första sorten är de som inte klarar av att vara ensamma, tycker singellivet är pest, som som går från förhållande till förhållande och identifierar sig själv utifrån sin partner. Den andra sorten är de som trivs bra med att vara singel, inser att de inte behöver en partner för att vara lycklig och letar hellre lite mer för att hitta den där "rätte".

Jag har gått för att vara den där första sorten till att vara den andra och det som förvånar mig är att det ibland nästan uppfattas som provocerande att säga att man är lycklig singel. Jag tänker inte slösa mer tid på en massa torrbollar (om mina ex läser det här ska de inte ta åt sig, jag menar folk som man går ut med en eller två gånger) som inte säger rakt ut vad de vill. Eller såna som bara hör av sig när de är på fyllan. Jag är så trött på att lägga tid, pengar och energi på en massa dejter som ändå inte visar sig nåt att ha. De kanske bor hos exet eller så har vi inget gemensamt. Eller så har de telefonskräck eller konstiga matvanor. Eller kan inte laga mat alls. Sådant vill jag upptäcka innan jag blir ihop med nån.

Jag är en lycklig singel och skulle jag känna mig olycklig nåndag så är det inte för att jag inte har ett förhållande iaf. En partner för mig är nån som kompletterar lyckan och gör den bättre men lägg inte hela din livsexistens på din partner. Det är ett tungt ok att bära. Se till att ta ansvar för din egen lycka. Alldeles för många människor lägger sin lycka i andras händer.


Bilder lånade från http://www.weheartit.com/

1 kommentar:

  1. man måste nog vara lycklig med sig själv innan man kan bli lycklig med någon annan...
    :)

    SvaraRadera